Stackars mamma.

Läste nyss på min gode vän Rebeccas blogg om hur OTACKSAM man var när man var yngre och hur mycket man SKÄMS för det idag. Ja. Skäms är ju verkligen rätta ordet.

Jag kan ta ett exempel.. 

(finns tyvärr många FLER exempel.. men vi börjar med ett..)

Jag ska ha middag. JAG ska ha middag. Ingen annan. Jag. 

Jag säger åt MAMMA att köpa krustader. "Köp krustader mamma."

Mamma åker till affärn och köper krustader åt mig. Som jag sa.

Hon kommer hem och lämnar över dem till mig.

Jag blir galen.

FÖR DET ÄR JU FÖR I HELVETE FEEEEEL KRUSTADER ! ! !

Suck. Stånk. Pust. Stön.

Mamma du fattar ju ingenting. Det är fel krustader!!!

Det var DÅ.

NU inser jag att ett: "Oj vad klantig jag är som inte sa att jag ville ha frysta krustader. Men det kunde ju inte du veta. Tack så mycket älskade lilla mamma för att du ställer upp jämt." skulle ha passat bättre.

Men man är ju dum i huvudet när man är yngre.

Och that´s it.

 
jag har världens bästa mamma. PUSS

Hahaha.... tack för ett gulligt inlägg om din lilla mamma. puss puss

Jamen ellerhuuur! Man blir så förbannat less på sig själv och sitt egoistiska lilla tonårshuvud som inte fattade bättre!Usch, stryk skulle vi haft!