Jag blir alltid helt bloggspeedad såhär på kvällskvisten.

Kanske för att det inte finns mycket annat att göra.
Kan ju dock inte påstå att mina vänner är alltför bloggaktiva,
så jag har inte mycket att läsa.

Jag lyssnar på the perishers - my heart
Då tänker jag på när vi bodde på dalavägen.
Där var allt så bra och alla var nykära och nyskilda och vi åt efterrätt varje dag.

Och jag och Henke hade våra dagliga catfights.

Ja herregud. Jag låste in mig på toan och surade i cirka en halvtimme.
Ibland åkte Henke hem tillochmed.
Skulle jag också gjort. Jävla jobbig tjej han lär ha HAFT!
Observera HAFT, även jag växer sakta men säkert i mina skor.

Nu kan man inte kalla oss NYkära. För det var väl inget nytt att vi är kära?
Nej tänkte väl det. Men kära är vi iallafall. Som fan.