Ja jag säger då det. Underbar dag det har varit. Öhh.. Jo den började ju bra. Tog en liten morgonpromenad och tänkte gå lite längre än jag brukar. Så jag gick och gick och gick och gick och gick.. men kom fan aldrig fram. Vägen tog aldrig slut. Sen trodde jag att jag hade kommit fram till kolarbysjön. Så jag följde en liten stig och rev sönder benen och blev jagad av tusentals små djur. Tills jag upptäckte att det inte alls var kolarbysjön och stigen tog slut och det var bara en massa mossa. Så jag vände. Och gick och gick och gick och gick och gick. Sen började jag grina. För nu var jag viiilse!! Jag ringde till Henke som sov. Sen ringde jag igen då svarade han. Han undrade var jag var men jag hade ju dock ingen aning. Så jag gick och gick och gick lite till. Sedan mötte jag en stor padda. Då skrek jag. Sen kollade jag upp då såg jag en stooor svart fågel. Det var säkert en asgam som förföljde mig. Då blev jag rädd. Sen kom jag tillslut fram till en asfalterad väg. Henrik misstänkte att det var gamla Norbergsvägen, så han tog bilen. Och där stog jag! Guuuuud. Solbränd och svettig. Sedan var jag glad för att jag trots mitt svassande i skogen skulle hinna till sjukhuset. Men nejdå, mitt i backen får vi motorstopp. Lämpligt. Jag gick hem och orkade inget mer. Och jag har så fruktansvärt ont i mina stackars små fötter. Givande att jobba i helgen. Jag kommer halta värre än gamlingarna. Nåja. Jag har ätit daimglass och jag har fått smågodis så jag är helnöjd. Dessutom har vi tvättid imorn klockan o7.oo så äntligen kan jag använda mina trosor istället för Henkes kalsonger. Det är inte ens Henkes. Typ Jeppes.