Har nyss sagt adjö till Rebecca, som kom insläntrande här runt 2o-tiden, blöt och bedrövlig av svett från sin löprunda. En härlig syn att se att NÅGON iallafall rör på sig lite. Hon frågade ju faktiskt om jag inte skulle följa med. Tack för att du fråga, men aldrig i livet. Haha! Vi sopade i oss kex och riskakor med ost och smör och drack mitt röda persiko-te och babblade en hel massa om allt och inget. Som vanligt. Oförskämt trevligt. Som vanligt. Vissa fenomen kan man diskutera till oändlighet... Man blir ändå aldrig klok. Såattsäga.

Hej och hå... det händer grejer må jag säga.. det kom som en chock! En MYCKET trevlig chock. 

Nog för idag. Nu ska jag släpa in Henke i sovrummet.

Nattinatti...

En gammal bild på mig och Rebecca som jag tycker är rolig. Bra så.