Jag är hemma hos mina älsklingar Isabelle och Henke igen. Jomen visst, han är min älskling fast inte på samma vis som förut givetvis. Men det gööör inget. Isa stod i dörren och hoppade igår när jag entrade hemmet. Sen sa hon "vad snygg du ÄR!" då blir man ju faktiskt lite glad!

Vad tänkte jag på... Jo.

Jag tycker synd om er som har ett sånthär starkt hat-behov. Sluta vara så missnöjda och skratta lite istället. Livet suger inte så hårt som ni verkar tro. Det är ni som suger. Tänk på något som gör er glad liksom. Hur svårt kan det vaaara?

Detta är mitt alles egna lyckopiller. Världens finaste unge i hela världen.

Hon heter Molly och fyfan vad jag ÄLSKAR henne.

Mina älsklingar. Molly och Moster Tirre. KÄRLEK ohyes!